i helgen var jag hemma och myste med min finaste familj. åt gott och skjutsade runt världens bästa handbollslag som överraskade och rörde sin tränare till tårar. ett magiskt ögonblick. sånt som de aldrig kommer att glömma. inte jag heller för den delen. satt ute på verandan i solen. med en kaffe och en tidning. strosade runt i en ny favorit tisha. retade farsan baghera som bestämde sig för att gå hem (?!) halv fyra söndagsmorgon från en lyckad fest. som då inte heller var super pigg på söndagskvisten. bra fest. helt klart. gamlingarna kan de också. kramade om vänner från förr. haft frida på besök i mitt älskade stockholm. livet på en pinne helt enkelt.