jag var väl mellan åtta, nio nånting och pappa vaknar en natt av att ytterdörren öppnas. han går för att kolla läget och ytterdörren är likväl öppen. går och kikar runt i alla rummen. med fyra vildingar vet man aldrig vad som pågår. när han kom till mitt rum så var sängen tom. ingenstans i hela huset fanns jag att hitta och med stor sannolikhet var det jag som gått ut genom ytterdörren. mamma väcktes och pappa gick ut och ropade/genomsökte trädgården/sprang till och med till lekplatsen. ingen dotra fanns att hitta. efter sisådär en tjugo minuter av letande så står mamma på trappan till ytterdörren och ropar mitt namn för typ hundraelfte gången. ett svagt litet jaaaaaaa hörs från vår vita volvo som står parkerad på carporten precis utanför dörren. och likväl. där satt jag. ihopkrupen med pyjamasen nerkavlad över benen. det var nog lite kallt där ute. jag hade alltså i sömnen tagit mig ut och satt mig i vår bil. ganska galet vad man kan göra omedvetet.