ni vet den där känslan när man önskar att man kunde lägga till ett par timmar på dygnet? eller typ dela sig själv i fyra? känslan när man inte riktigt känner att man är där. inte är där ända fram. känslan att inte räcka till. att tiden helt enkelt inte finns. man är fysiskt på en plats. men psykiskt någon helt annanstans. och att hitta balansen och sig själv mitt i alltihop. de är en konst i sig. de går. de gör de. de tar bara lite tid. denna lilla tid.